Hej då stora, tjocka, feta...

Min underbara tvååring Emil och jag var och hälsade på vår granne. Grannens mamma var på besök och Emil hade inte riktigt koll på vad hon heter. Allt flöt på bra tills vi skulle gå. (Vill bara påpeka att vi just nu flitigt läser De tre bockarna Bruse ) han sa glatt hej då till alla utom grannens mamma eftersom han inte riktigt visste hur han skulle titulera henne. Han funderade en stund och sa sedan "hej då! Stora, tjocka, feta", men vad säger du...? Då svarar Emil "Emil stora,tjocka, feta" ah, han vill gå hem och läsa De tre bockarna Bruse...

Tur för mig det!

/Sandra